Utgiven till hundraårs jubiléet 2018
Författare:
Mats Ekeblom
Norrvedastrand 37, 760 21 Vätö
Stockholms Arbetares Semesterhemsförening UPA bildades 1918
Stockholms Arbetares Semesterhemsförening UPA (utan personligt ansvar) – förkortat ASF - bildades hösten 1918. Under 80 år därefter skapade och drev föreningen en fin stugby där många tusen människor genom åren semestrat och hämtat kraft i Roslagens hjärta. Man gjorde ett storverk i det lilla! Det gamla Semesterhemmet lever nu vidare i högönsklig välmåga, men med privata fastighetsägare, Vätöstrands samfällighetsförening för gemensamma anläggningar och en vägförening för ”Semesterbyvägen”.
Initiativet togs av den socialdemokratiska ungdomsklubben ”Revolt” i Stockholm. Man ville genom insamlingar och lotterier skaffa pengar för att kunna köpa ett sommarhem där klubbens medlemmar kunde tillbringa lediga dagar. På förslag av Helge Åkerberg, sedermera lotteriföreståndare, höjde man ambitionen till att skapa en större rörelse som kunde skapa ett ”riktigt semesterhem” för Stockholms arbetare i allmänhet. Klubben tog därför kontakt med olika fackföreningar och andra arbetarorganisationer och ASF bildades av 11 fackföreningar och organisationer. De som bildade ASF och åtog sig att bidra med ett grundkapital var, förutom ungdomsklubben Revolt, också:
- Arméns Civila Personalförbunds stockholmsavdelning,
- Logen Vårbrodd av NOV (Verdandi),
- Möbelsnickarfackföreningen,
- Pråmskepparfackföreningen,
- Stockholms Kusk- och Åkeriarbetarefackförening,
- Stockholms Hovslageriarbetarefackförening,
- Handelsarbetareförbundets avd. 15,
- Måleriarbetareförbundets stockholmsavdelning,
- Skrädderiarbetares stockholmsavdelning,
- Skoarbetares avd. 11.
Enligt stadgarna § 2 var ändamålet med föreningens verksamhet ”att åt sina medlemmar anskaffa och upprätthålla ett hem där dessa (Stockholms arbetare) kunna tillbringa sin semester samt därtill hörande verksamhet”. I § 3 anges ”Rätt till inträde i föreningen äga alla sammanslutningar av
arbetare i Stockholm och dess förstäder.”
Medlemsavgifter från facken och lån mot borgen
Varje medlemsförening skulle vid inträde betala tre (3) öre per medlem, dock max 50 kronor och sedan årligen tre öre per medlem i avgift. De ekonomiska bidragen från de olika fackföreningarna dröjde emellertid och till slut tvingades man låna 250 kronor av Allmänna Sparbanken mot borgen av bl.a. den välkände redaktören Karl Kilbom. Detta är intressant eftersom han 1917 hade lämnat det stora Socialdemokratiska Arbetarepartiet (SAP), som fackföreningarna som bildade ASF var knutna till och istället bildat Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti.
Detta parti blev 1921 Sveriges kommunistiska parti (SKP). Men 1929 uteslöts Kilbom och många andra medlemmar ur SKP på direkt order från Moskva – det svenska kommunistpartiet var ju då och flera årtionden framåt bara en sektion av ett världsomspännande kommunistparti som styrdes från Moskva. Kilbom bildade då Socialistiska partiet (SP), som fördömde stalinismen men som 1937 blev ett pronazistiskt parti. Kilbom, som inte var nazist, återvände då till socialdemokraterna och blev en framstående person inom den socialdemokratiska arbetarrörelsen, främst inom kultursektorn, ända in på 1960-talet.
Lotterier gav pengar till köp av mark
I slutet av 1918 lyckades ASF få till stånd ett större varulotteri – 100 000 lotter – med en donerad egendom värd 15 000 konor som högsta vinst. Eftersom ingen vann högsta vinsten kom egendomen att tillfalla ASF och tillsammans med lotteriöverskottet hade man nu drygt 57 000 konor i kapital. Detta motsvarar cirka 1,2 miljoner kronor idag – inte illa. Tombola på Skansen och på ”Åttonde Arbetarfesten” på Stadion gjorde att man 1919 hade nästan 70 000 kronor – motsvarande 1,5 miljoner idag. Man hade kunnat ha mer men råkade ut för att lotteriföreståndaren förskingrade en hel del av pengarna. Detta höll på att bli föreningens undergång, men man klarade ut situationen utan konkurs, bl.a. genom en extra insamling bland anslutna fackföreningar. Dock sänkte händelsen ASF:s anseende och man hade svårt att få nya lotteritillstånd. De dåliga tiderna och den höga arbetslösheten under 10-talet bidrog dessutom till att planer på fler lotterier och tombolor var tvungna skrinläggas.
1919 köps mark i Norrveda på Vätö
Efter att ha undersökt flera olika möjligheter beslutade ASF att köpa mark på Vätö. Den 23 september 1919 köpte man två områden i Norrveda av EG Olsson för 14 000 kronor (290 000 kronor idag). Det handlade om ”Lägenheten Johannelund” eller ”Norrvedatorp” (Norrveda 1:8, avstyckad från Norrveda 1:4) för 4 000 kronor och en ”utbruten hemmanslott med mantal 5/80 ur Norrveda N:o 1 i Vätö socken, Bro och Vätö skeppslag av Stockholms län” (Norrveda 1:19 avstyckad från Norrveda 1:4) för 10 000 kronor.
Arealen var 53 tunnland varav 7 tunnland åker och resten skogsmark. Totalt cirka 26 hektar, skog och ängar. Marken kunde tillträdas i mars 1920 ”med undantag av utsått höstsäde som får skördas 1920
av föregående ägare” och ASF fick lagfart ett år senare.
Planer på ”ett verkligt stort och pampigt semesterhem” blev till små stugor 1919 tog ASF fram planer för ett ”verkligt stort och pampigt semesterhem”. Man ville ”kunna bereda möjlighet åt medlemmar att för en ringa penning få njuta av skärgårdens friska luft och stärkande bad, fria från storstadens jäkt och larm.” Men de storstilade planerna, som tyvärr inte finns dokumenterade, kom inte till genomförande eftersom det blev allt svårare att anskaffa ekonomiska medel. Man fick istället försöka med mindre stugor och 1921 byggdes de två första nere vid stranden. Stugorna var mycket små, cirka 30 kvm, och kostade 2 200 kronor per styck att bygga
(50 000 kronor i dag). De är rivna sedan länge.
Norrvedatorpet ”Tallen” (stuga nr 31/32, nu Norrvedastrand 5), som var i mycket dåligt skick, renoverades och inreddes till tre små lägenheter för 5 000 kronor (112 000 kronor i dag). Torpet hade under många år i början och mitten av 1800-talet bebotts av en änka till en båtsman. Hon var en ”klok gumma”, kunnig i läkekonst, medicinalväxter och trolldom. Folk har vittnat om att hon efter
sin död ”gick igen” och spökade på torpet. Arne Helqvist, som var vaktmästare och sommartid bodde på torpet i många år under 70- och 80-talet berättade för gäster om hur änkan gick omkring i torpet på nätterna och väsnades för att skrämma bort ”inkräktarna”. Nuvarande ägare av torpet tror att
Det nog mest var grävlingar.
Torpet Tallen efter renovering. Bild: Vykort från Vätö Hembygdsförening.
För den som önskar läsa mer så finns hela skriften för nedladdning här: Norveda Semesterhems historia 2018.pdf